Upptäckte att jag inte har skrivit något här sen i torsdags,
men ärligt talat så har det inte hänt så mycket att skriva om
och hur kul är det då -- inte alls.

Jobbade iaf i torsdags, var ute o körde lite, kollade en otroligt kass film
och sen körde jag hem igen. Fredagen och lördagen flöt förbi utan att det hände någonting.
Någon av kvällarna (jobbigt att dagarna flytit ihop så, inte bra o ha långhelg ;p) gjorde jag min egen variant av Kyckling sambal oelek (Kyckling Sandra Oelek). Tyckte det blev rätt lyckat faktiskt :) Blir nog till att göra fler gånger.

Dock tyckte Kimmy att jag hade kunnat ta mer sambal, men jag är lite rädd att det hade blivit lite för mycket. Jag tycker lite att det förstör hela smakupplevelsen om det enda man känner är "starkt, starkt".  (Vet inte hur många maträtter han har förstört pga det) Aja...

Igår var vi på konfirmation i Hästveda (btw, har de gjort något med framsidan, där vid bussfållorna, på skolan? kändes inte helt rätt...) Själva konfirmationshögmässan i sig var ganska tradig, långdragen och med tradiga psalmer och inte ens redovosning (vilket jag brukar tycka är det som livar upp en konfirmation (vi hade massa sånt när vi konfirmerade oss)) men den hade de tydligen haft i lördags i församlingshemmet tillsammans med Farstorparna. Hah, jag kom att tänka på min egen konfirmation (förmodligen för att vi var i Hästveda) och kom ihåg en massa trams vi höll på med. Vi var några som gillade vinet tex så vi tänkte göra en kupp och sno vinet under ett läger, haha. Eller när vi satt och gömde oss bland kuddarna en halvtimme innan någon hittade oss och tvingade oss att sjunga eller nåt annat löjligt...

Jag kommer också ihåg att jag egentligen inte ville konfa mig, för folk gör det av främst två orsaker, eller möjligen tre; tro, pengar/presenter eller press utifrån/tradition (släktingar som anser att det ska göras vare sig man vill eller ej) och jag hade inga av dessa tre anledningar, men hamnade där ändå. Gick aldrig på en enda gudstjänst (fastän man skulle gå på 20st per termin) och tog det hela på mycket litet allvar. Jag (och Sara) fick genomföra det ändå pga diakonen, fastän präst och vissa föräldrar inte alls gillade detta (har jag fått veta i efterhand), allt med väldigt kort varsel då jag hela tiden trott att jag aldrig skulle genomföra det. Och jag hade inte riktigt tänkt på vad som skulle hända om jag faktiskt gjorde det...

Ja, i alla fall. I övrigt var det trevligt, med god smörgåstårta och många skratt.
(Vi (läs: jag) var nog nära på att förstöra en av kyrkbänkarna, men sen satt vi också rätt många på den)

Svärfar med bror hade en egen tolkning av bibeln. Tydligen ska elektriker vara det äldsta yrket då han på tredje dagen sa Varde ljus, så var där ljus (alltså hade elektrikern redan varit där och dragit ledningarna) och han den där vägarbetaren (psaltaren).