Jag är verkligen inne i en period av mitt liv då det egentligen inte händer någonting.
Jaja, finns såna också.

I alla fall. I onsdags kom Frida upp en runda. Vi skulle haft popcornkväll, men hon hade ätit ute och var fortfarande mätt så det får vi ta nästa gång istället :)

Fick sen ett ryck i torsdags och bestämde mig för att rensa bland flyttlådorna i köket (jag hatar verkligen att flytta, med allt vad det innebär och då blir det ofta att många lådor bara står). Detta är lådor från när jag flyttade från min och pappas lägenhet till huset på landet så det var en massa gamla saker och som jag inte öppnat sen dess. Har bland annat hittat massa kläder till bättre behövande (tröjor och sånt som jag hade i grundskolan, varför har jag haft det kvar? det kan man undra). Jaja. Kom väl halvvägs, så nu är det inte lika mycket kvar. Det tradiga är att jag har ungefär 5 gånger mer att gå igenom i mina föräldrars förråd. Massa sånt som jag inte hann och orkade sortera när jag flyttade i december. Jaja.

Upptäckte att min usb-kabel till telefonen hade gått sönder, inte hela världen kanske, om det inte vore för att det är samma kabel som är till laddaren så i fredags drog vi till Netonnet i Hbg. De ljuger ju verkligen inte i sina reklamer (lite svårare att hitta dit). Där köpte K en ny dator och jag en ny usb-kabel och ett nytt headset till mobilen så nu kan jag lyssna på musik ordentligt igen (mitt gamla har börjat glappa). Jag gillar sådana här små roadtrips :)

Annars har det inte hänt mycket mer. Det var crusing i stan i helgen, men var inte där nere något alls. Mors dag igår, dock inget firande av det.

Och idag. Ja. Fortsätter min rejd av lådorna i köket. Tror jag.
Förresten, jag älskar att jag har haft Spotify Premium i över ett år. Jag hade aldrig klarat mig på bara 20 timmar musik i månaden. Eller att bara få lyssna på en och samma låt 5 gånger/månad. Det är ju tortyr.

Okej. Vad händer?

Har skrivit under kontrakt för samtliga jobb. Gött!
Har varit och gått bredvid i två dagar på semesterviket. Det här blir bra :)
Snackat med närmsta chefen och ser fram emot höstjobbet. Det ska bli så spännande :)

Måste börja se mig om efter en bil. Den ska vara införskaffad senast i början av juli.
Jobbigt. Jag vet ju knappt vad jag vill ha för något, mer än att den ska vara ganska liten (men inte för liten), bränslesnål och har fler än 3 dörrar. Helst hade jag nog velat ha en Citroën Xsara Picasso i silvermetallic, men man kan ju inte få allt här i världen. (Jag vet, den är rätt gammal nu, men jag har alltid gillat den). Fast jag kan nog tillochmed tänka mig en Golf. Absolut aldrig för allt i hela världen en Saab!
Jaja. Det blir säkert bra det också.

Annars? Ja.

Var ett tag sen senast. As usuall. Har väl inte hänt jättemycket sen dess. Egentligen.

Jag har avslutat utbildningen. 12 veckor är över. Det kändes lite tomt.
Lite tomt att inte träffa det här gänget varje dag längre.
Inga fler utmaningar, vilka jag faktiskt gillade lite, även om vissa var jobbigare än andra.
Näst sista torsdagen var vi som sagt på Kullen (tydligen har Kullamannen spelats in där - onödig kuriosa :P)
och firades ner från klippor. Otroligt vackert var där. Och högt.
På vägen dit körde vår bil lite på villovägar, men det gjorde inte så mycket för vi fick se så mycket vackert att det faktiskt var värt det :)
Vi skulle firas ner 12 resp. 25 meter, den första mer sluttande och den andra mer "klippig".
Jag klarade bara 12 metaren. Min höjdskräck slog in big time.
Vi skulle ta oss ungefär 2 meter längs med klippväggen för att ta oss till instruktören - som för övrigt var grym - där han sedan hankade fast oss i säkerhetslinan och nedfirningslinan. Jag tog mig ca 1 meter sen kom han och mötte mig med säkerhetslinan. Antar att jag såg en aning osäker ut.
Och även om det inte syntes utanpå så skakade hela jag invändigt.
Om det nu går att skaka invändigt.

Oavsett vilket så firade jag mig ner 12 meter, trots höjdskräck!
Jag är riktigt stolt över mig själv!
När jag sen tittar på bilderna i efterhand, på de andra som vågade ta sig ner från 25:an, lutandes ut från klippan, med klippor och vatten med glittrande solsken som bakgrund så kommer jag på mig själv med att tänka att det ser helt underbart ut, men sen kommer jag på att jag aldrig hade vågat. Aldrig. Det var helt enkelt för högt. Däremot, nyfiken som jag är, så var jag där uppe för att kolla in utsikten - även den helt underbar.

Sen fyllde jag 24. Usch. Fick en elvisp, en pandora-berlock, en snug-rug - eftersom jag fryser så ofta och en liten plojgrej. Och blev bjuden på middag på Harrys. Annars hände det inget speciellt.


Och ja. Jag har fått jobb förresten. Ett semvik nu under sommaren och sen ett till hösten som kan bli en tillsvidaretjänst. Det går bra nu.