Jaha. Då sitter vi här igen. Ännu ett år har gått mot sitt slut och ett nytt ska ta vid. Som vanligt tycker jag att året sprungit förbi på tok för snabbt. Att jag sen har varit gravid större delen av året har nog hjälpt till en del 😜 I övrigt har det på många sätt varit ett underbart år 😊

 

Ja, förmodligen. Förutom att föda barn för andra gången så blev jag tvåbarnsmamma. Jag har antagligen gjort mer, men det är inget jag kommer ihåg just nu. 

 

Jag hade inga löften i år. Det blir bäst så.

 

Jajamän, nära vänner, gamla vänner, nyare vänner och icke-vänner. Vissa för första gången och vissa för andra och tillochmed tredje gången.

 

Nej. Tack och lov.

 

Inga utöver Sverige. Jag känner mig som vanligt oerhört välberest.

 

Åh. Vad svårt. Kanske mindre stress (det stressas för mycket, särskilt mentalt, nu för tiden) och mindre av människor som suger all energi ur en skulle jag nog vilja ha nästa år.

 

12 mars - plussade. Väldigt efterlängtat. Och planerat så väntan till när vi kunde göra testet var väldans lång.

17 maj - minireunion med delar av FLU 07-09 på Fritidsledarelinjen i Eslövs 40-årsjubileum. Även om vi bara var 6 stycken av kanske 14 så var det väldigt roligt att träffa alla igen 😊

24 juni - ultraljud (och vi fick veta att vi väntade en pojke, fast vi kände det på oss. Det syntes dessutom så tydligt att barnmorskan själva lät oss gissa när det blev tillfälle). Känslan när man får se sitt barn för första gången. Den känslan. 

17 november - 10 år sedan Kimmy och jag träffades hos hans mormor via hans moster (som gick i min dåvarande klass (men vi hade förmodligen träffats ändå om det varit meningen med tanke på allt annat runt oss två)) en kall eftermiddag efter skolan.

1 december - 10 år sedan Kimmy och jag blev vi. Ett helt decennium då vi hunnit gå igenom så mycket tillsammans: förlovning, gymnasieexamen, flytt hemifrån och avverkat fyra lägenheter och ett hus, två katter, ett kortare uppbrott samt en återförening och fått två underbara barn. Egentligen hände det inget speciellt den dagen mer än att vi var inne på OB angående övervägande om igångsättning och att jag kom därifrån väldigt frustrerad och besviken.

2 december - Elvis föddes. Den känslan. Even better.

 

Föda barn för andra gången. Det är minsann inget man skojar om.

 

Elvis 💙

 

Hohojaja, säkert ett par stycken... Men, utan misstag lär man sig inget.

 

Inte direkt, men det beror på hur man ser det. Blev sjukskriven pga foglossning, vilket varken är en skada eller en sjukdom, men likväl jobbigt att leva med.

 

Rätt mycket barnsaker brukar det bli. Iaf sen 2012 😜

En ny amningskudde. Oumbärlig. Hur man klarar sig utan är för mig en gåta.

Ett babynest (fast köpte inte det egentligen då mamma sydde det till mig).

Min personliga almanacka - en tradition sen 2009 om jag inte missminner mig. Klarar mig inte utan en almanacka, oavsett om jag jobbar eller är mammaledig.

 

Säkert något onödigt, det brukar vara så…

 

Massa saker till barnen. Det brukar bli så.

 

Självklart, Alexia, att få ett plus till 👶 och att sen några veckor senare få veta att ens närmsta vän också ska ha nummer 2 ungefär samtidigt 😊 Att sen äntligen få Elvis och bli tvåbarnsmamma var också underbart.

Everywhere I go - Hello Confusion, The hanging tree - både filmversionen och en annan version som låter heeelt annorlunda , Din soldat - Albin feat. Kristin Amparo, Freak - Molly Sandèn, Not over you - Gavin DeGraw, Counting stars - One Republic. För att nämna några.

 

Jag har helt klart varit mycket gladare. Även om det har varit en hel del ilska. Men tror nog att det sistnämnda mer hänger ihop med alla hormoner som härjar under en graviditet. I slutet var jag rätt deprimerad.

 

Att jag rört på mig mer, speciellt under graviditeten. Men det blev rätt mycket svårare mot slutet iochmed foglossningarna. Jag önskar också att vi tagit fler bilder på gravidmagen, för om vi tog få bilder när vi väntade Alexia så tog vi ännu färre när vi väntade Elvis.

 

Ägnat tid och energi på onödigt trams.

Och käkat mindre skräpmat och mindre socker.

 

Eftersom vi inte ville fara och flänga runt med en nyfödd Elvis så hade vi julen hemma i år också. Vi bjöd hem sväronen, Eddie och Emma. Vi hade julbord, Kalle, jultomte och julklappslek, hela fadderullan.

 

Ett ord. Bebisar 👶

 

Bonde söker fru (mysTV), Så mycket bättre, Big Bang Theory, Grey’s Anatomy, Glee, Unga mödrar, Ellen DeGeneres show (älska Ellen), Orange is the new black.

 

Jag har inte läst så mycket nya böcker i år, utan har mest läst om gamla bokserier, som Twilight och Hungerspelen - både på svenska och engelska. Har läst 50 nyanser av honom också.

 

Åh, jag vet inte. Jag upptäckte nog inte så mycket nytt detta året som förra året.

 

Absolut 😊 Ett syskon till Alexia har jag velat ha sen hösten 2013. Efter ett missfall några månader tidigare var det lilla plusset väldigt välkommet 😊 Att det lilla pyret sen visade sig vara en pojke (vilket jag hade önskat - så vi fick en av varje) var bara en bonus.

 

Nej, tror inte det.

 

Som den nörd jag är måste jag säga Hunger Games: Mockingjay part 1. Att jag sen har en liten celebrity girl crush på Jennifer Lawrence (Katniss) spelar nog in en del 😜

 

Jag skulle jobbat, men blev dunderförkyld och fick feber så jag spenderade hela dagen i soffan. På ett sätt ganska trevligt för då fick jag spendera hela dagen med min familj. Kimmy bjöd på mat från Harrys, fast jag kände inte så mycket smak av det jag åt. Farmor och farfar kom in en vända på förmiddagen med present.

 

Det blir ju lite vad man gör det till, men... jag hade gärna sluppit vissa människor. Vissa specifika människor, som ska lägga sig i hur man uppfostrar sina barn, vad man väljer att ge och inte ge dom i matväg. Som lägger sig i huruvida man ger sina barn godis, saft och läsk eller inte (i det här fallet, inte). Människor som absolut inte (som är de allra sista på jorden faktiskt) har någon som helst talan i saken. Människor som inte har vett att inte lägga sig andras angelägenheter. Människor som uppenbarligen njuter av att tro att de på något sätt har skadat en. Kanske låter egoistiskt, men det är så jag känner. Som tur är kan jag undvika dessa människor rätt mycket i den mån det går.

 

De som ibland bor för långt borta. En del har spelat in till att det blivit så. Tidsbrist. Pengabrist. Det är tur man vet att vänskapen ändå finns där, trots att det ibland tar veckor, månader och i detta fall, år mellan träffarna.

 

Jag vet faktiskt inte… Har jag det?

 

På tok för mycket egentligen. Jag har varit väldigt lättirriterad i år. Mycket mer än annars och säkert mer än vad jag vill erkänna. Mycket är sånt som man inte borde lägga ner någon energi på, men som ändå likväl smyger sig in där. Jobbrelaterade saker. Människor i min närhet som helt saknar normalt vett. För att nämna något.

 

Att återigen få vara gravid - att få se magen växa, att få känna de små buffarna som sen gick över i kraftigare rörelser och sparkar som rörde runt hela magen. Även om den här graviditeten på många sätt varit mycket jobbigare än den då jag väntade Alexia (som var underbar) så skulle jag inte bytt in den för något i världen.

 

Nej, eftersom jag ändå aldrig kommer att hålla dom så kör jag på mål som jag vill uppnå istället. Ingen press, men trevligt om de uppnås.

 

Ryssarna i svenskt farvatten (vilket inte var någon nyhet - de har ju lurat runt där i evigheter). Valet 2014 och SD:s 13% som bidrog till att de drog förbi MP som Sveriges tredje största parti. Jag, som inte är något större fan av det partiet, gillade det inte, även om jag förstår det resultatet och varför folk röstade på dom. Senare omvalet i mars 2015 som sen blev avblåst pga decemberuppgörelsen.

 

När jag födde Elvis. Han låg inne på, för mig som fått Alexia 6 dagar innan BF, rejäl övertid med 14 dagar efter BF, men när han väl ville ut, då ville han verkligen ut. Från att ha varit öppen 2cm i 1 vecka utan att något hänt så var han ute på mindre än 5 timmar efter första värk. Så det blev en snabb och intensiv förlossning.

 

Känslan av att återigen få upp mitt nyfödda barn på mitt bröst. Det finns få saker som verkligen slår den känslan, om ens något gör det.

 

 

Plats: Soffan. Sorgligt, men sant.

Resa: Reste inget alls i år. Också det lite sorgligt. Om man inte är ovanligt djup och räknar graviditeten. För det är en resa, helt för sig själv.

Bostad: Hus med sambo, två katter och två barn.

Husdjur: Cookie och Kitty.

Craving: avokado, bacon, stekt svamp, potatismos, chilicheese, Coca Cola.

Vänner: Ingen nämnd, ingen glömd.

Bedrift: Ett ord. Förlossning.

Förbättring: Hmm, nja, vet inte det. Tänker väl lite mer på mina egenskaper som behövs tonas ned.

Beroende: Spotify.

Tidsfördriv: mobilspel, spotify, facebook, instagram

Bästa: Barnen 💗 både de mänskliga och de håriga 😜

Textrad: "Jag ger dig inte min morgon och inte min dag, du får nått så mycket bättre, du får hela djävla jag.” eller (som mer är en del av en refräng): "She's my air, my rock n' roll, she's the apple of my eye, in the sky"

Vuxenpoäng: Skrapade nog inte ihop fler av dom i år.

Ekonomi: Befintlig

Motto: as always, “Sometimes I get so weird, I even freak myself out“

Största personliga upptäckt: Jag har kommit längre än jag trott, men fortfarande inte så långt som jag borde… Tycker det är så varje år faktiskt.

 

 

Vad jag har lärt mig: Säkerligen en hel del.

Vad jag inte kommer att glömma med 2014: På tok för mycket…

Vad jag helst vill glömma med 2014: På tok för mycket…

Jag är stolt över mig själv för att: Jag fixade ännu en graviditet och förlossning utan några komplikationer (det är det små sakerna i livet som räknas)

 

- Jag ska vara mammaledig hela året 😊 

- Jag ska njuta av att få spendera varje helg (jobbar annars varannan helg) med min familj

- Jag ska vara mer social och träffa vänner, familj och människor som får mig att må bra

14 dagar över tiden, 

men med en väldig fart, 

gjorde han entrè i våra liv den 2 december.

Han ska heta Elvis 😊

Förlossningsberättelsen kommer vid senare tillfälle,

då jag samlat alla tankar.

Den blir dock inte på långa vägar lika lång som den med Alexia 

då förlossningen bara tog en tredjedel så lång tid.