Det var ju hemskt vad dagarna bara segar förbi, trots att jag är sysselsatt om dagarna.
Det går visserligen snabbare när jag är där, men ändå.

Jag har ännu inte hört nåt om London, för det ska matchas och donas och de flesta som är ute efter någon nu är ute efter någon just nu, eller allra helst förra veckan. Jag kan inte inte åka så tidigt, av olika anledningar. Sen vill jag helst inte ha hand om något barn som är under 2 år av den enkla anledningen att jag inte har någon större erfarenhet, om än alls, av så pass små barn. Jag känner mig heller inte helt redo för den sortens ansvar. Kan låta löjligt, men så är det. Så ja. Det tar sin tid. Var sak har sin tid, som det så fint heter.

Imorgon är det en vecka sen svärfamiljen drog till Thailand.
Hoppas det regnar på dem, minst tre gånger om dagen. Det får gärna åska lite också.
Fast enligt worldweather.org ska det ha kommit 'thundershowers' ända sedan dagen innan de åkte, och det är 'thundershowers' minst tre dagar framåt.
Fast det är ju så, det regnar och sen är det över lika snabbt igen,
oavsett så kan de gott ha det, jävla gottegrisar!
*hade ni vetat allt så hade ni också förstått min bitterhet*

Månsson har inte heller haft mobilen påslagen sen i torsdags.
Jävla lönt att ens ha den med sig då.
Inte för att jag vill ringa honom och så att säga "störa semestern", utan för det kan hända vad som helst här hemma, en olycka eller vad fan som helst och då är det ju i alla fall bra att ha kollat den med i alla fall någon dags mellanrum kan man ju tycka.
Jävla konstigt är det för när vi var i Santa Ponsa så kollade han luren varenda dag.
Men nej, det är ju inte lika viktigt nu tydligen! *jag tycker sånt är viktigt*
Och nej, jag har inte messat eller ringt varje dag. Jag är väl inte needy heller?! Men jag har inte fått leveransrapporten sen jag messade i förra veckan, därför vet jag. Och det stör mig.

Ja, jag vet. Jag är tjatig. Men det får ni helt enkelt leva med.