Jag vet. Den är typ en vecka sen. Men. Bättre sent aldrig, som jag brukar säga.

Jag hade faktiskt tänkt göra detta på nyårsafton, men annat kom emellan.
Dessutom, som jag nämnt innan, det är nytt år och det har bara gått 8 dagar, så jag kan fortfarande säga "nyår". Såg också att flera hade gjort en så kallad decennium/årtiondeskrönika. Vilket jag också hade tänkt göra.

Vi gick inte bara in i ett nytt år på nyårsafton. Vi gick också in i ett nytt decennium. Årtionde. Vi lämnade 00-talet bakom oss och trädde in i 10-talet. A new era has begun. För att låta lite klyschig så där.

Mycket kan hända under en 10-årsperiod:
År 2000 blev jag 13 år. Tonåring. Jag kommer ihåg att jag var himla stolt över det. Att bli tonåring när det var nytt millennium och allt. Tänk, vilken grej. Waow liksom. Det var det inte många som kunde skryta med direkt (bara alla födda 1987, men ändå ;p).
Pappa och jag började också det nya millenniet med att flytta ifrån Hästveda. Mitt självförtroende var väl inte direkt på topp vid den tiden. På grund av mycket förståeliga anledningar, men inget jag tänker dra upp här. De som vet, de vet. Jag började också högstadiet. Stort, stort. Vilken frihet. Inga rastvakter och vi fick gå till Evas på rasterna. Vi fick lämna skolgården. Det var annat än de små sexorna fick göra. Hah.
2001. Det var mycket som var jobbigt under det här året. Men säg vilken fjortonåring som inte har det jobbigt.
2002 började jag sista året på högstadiet. Sedan väntade friheten. Vilket egentligen innebar tre års ytterligare skola. För även om det är frivilligt så är det nästan obligatoriskt för att klara sig i arbetslivet (även om det finns undantag som klarat sig hur bra som helst utan någon som helst gymnasieutbildning). Det var ganska mycket som hände under det här året. Pappa träffade B :)
2003 slutade jag grundskolan och gick vidare mot gymnasiet. Oh, vad vuxen man kände sig. Suckade över alla nior som lyckats slinka in på GymnasieBjörket. Gymnasiet, Barn- och fritid. Så här i efterhand tre ganska bra och roliga år. Man vet inte vad man har förrän man inte har det längre. Träffade Sara första gången. Ack så lite vi visste om att det skulle bli en vänskap som bestått under alla dessa år som förflutit sedan dess (Oj, vad gammaldags jag lät där), genom sorg och bråk, glädje och kärlek.
2004. Idag brukar jag ibland säga att detta är ett av de åren jag längtar tillbaka mest till emellanåt. Om jag liksom hade fått välja vilken ålder jag skulle stannat i så skulle det nog blivit 17. Varför? Förmodligen en massa anledningar till varför det är så. 17 år det där året precis innan man blivit 18 och myndig. Nästan vuxen, men har fortfarande inte de krav och ansvar som när man blir 18. Jag träffade också Kimmy.
2005 började jag mitt sista år på gymnasiet. Ännu en gång kändes friheten nära. Nu ville man mest bara få skolan över så att man kunde börja jobba, tjäna pengar och få flytta hemifrån. Kimmy och jag förlovade oss. Flyttade ut på landet till hus och man kände riktigt hur långt ifrån civilisationen man var ;p
2006 tog jag studenten. Något av det roligaste jag någonsin varit med om och ingenting jag hade tvekat en sekund för att få uppleva igen. Jag sökte till skrivarlinjen på Fridhems fhsk, kom dock inte in. Jag fick mittt första riktiga jobb, som elevassistent på Waldorfskola. Flyttade också hemifrån och blev sambo.  
2007 tog jag körkortet. Ytterligare frihet. Blev uppsagd från jobbet pga 'bristande utbildning', dvs de fick inte mer pengar från kommunen och om de skulle betala själva ville de ha en specialpedagog. Därför bestämde jag mig för att läsa vidare, FLU (Fritidsledarutbildning). Träffade ett underbart gäng nya människor. Fick ett semestervik. på förskola fram tills skolan började. Fattade ett ganska stort beslut.
2008 var året då jag stod på ett par skidor för första gången. Jag vandrade en hel vecka i jämtländska fjällvärlden med hela mitt liv (för den veckan ;p) på ryggen. Jag lärde mig att jag ibland måste ge upp för att kunna klara något som jag inte längre orka bry mig om, sorgligt men sant. Skaffade mina kattflickor, som är som mina riktiga bebisar emellanåt (crazy catlady-varning ;p)
2009 påbörjade jag mitt sista år på FLU. Åkte till Budapest, ett ställe som jag nog aldrig åkt till annar men som jag är riktigt glad över att jag gjort. Jag tog examen från FLU och blev officiellt fritidsledare. Jag kom fram till att jag kommit längre än jag någon sin trott att jag skulle göra, men fortfarande inte så långt som jag borde gjort. Fick jobb och slutade, som personlig assistent. Fick veta något riktigt roligt, twice. Bestämde mig för att testa mina egna vingar och sökte som au-pair i England. Firade 5 år med Kimmy.

Och ja. Nu står vi här. 10-talet. Vid den här tiden om 10 år är jag 32 (och ska bli 33).
Vad som har hänt då, under de 10 år som förflutit, har jag ingen aning om, utan jag kan mest bara spekulera. Fast i och för sig finns det nog ingen som kan det. Förhoppningsvis lever jag ett bra, lyckligt liv och har hälsan. Kanske har jag barn, kanske inte.
Kanske är jag framgångsrik, kanske inte.
Kanske bor jag kvar i stan, kanske har jag flyttat ut till landet, eller in i skogen.
Det är ingen som vet. Och det är lite det som är charmen med livet.
Ingen vet vad som kommer att hända.
Kanske är det redan bestämt sedan urminnes tider. Kanske bestämmer vi själva?