Redan söndag?
Asså, jag låter nog som värsta pensionären nu,
men vart fan tar tiden vägen?

Och inte går den långsammare ju äldre jag blir heller.
Silken ångest jag får nu.
Ångest. Ångest. Ångest.


Jag funderar fortfarande på om jag ska göra som Emma och lämna landet,
vidga mina vyer, utvecklas, få mer livserfarenhet?
Få en upplevelse som blir ett minne för livet?
Och som sagt, ska jag göra det, får jag göra det nu,
för sen kan det vara försent...