fy fan vad jag är bra, fy fan vad jag är bra =D
Numera tituleras jag fritidsledare=D

Examensdagen var helt underbar,
även om det var en lång dag då vi började vid 11 för att städa klassrummet,
sedan vid 13 vidare till medborgarhuset, fick skjuts upp av Danne (kvällens gentleman =))
kollade på musikalarnas musikal, som för övrigt var riiktigt bra
Efter föreställningen var det "hem" till Danne för att fixa till sig inför kvällen,
jag hade kvällen till ära klänning på mig, vilket inte är helt vanligt att se på mig...
Därifrån gick vi sedan till skolan för fondutdelning, hade ingen tröja så jag fick låna Dannes kavaj,
så snäll är han, en sann gentleman =)
Fondutdelningen var lyckad och lika trevlig som alltid,
det är något som betyder mkt för oss som ordnat med Skånerock
Sedan började festligheterna med avslutningsmiddag, tal, "present"utdelning och utdelning av examensbevis
Danne häll ett väldigt bra tal, som från början ska vara vänt mot ettorna,
men blev en liten blandning till dem, oss och lärarna
Efter det fick vi se dvd:n från SkåneRock '08
Sedan var två år på Eslövs folkhögskola till ända

Känns lite bitterljuvt, för jag kommer ju sakna alla,
men precis som Felicia säger, livet väntar...

Efterfesten fortsatte "hemma" hos Daniel,
helt galet, haha xD 

---

En bänkrad i en rastlös sen april
Jag tittar över axeln och ser dig blinka till
Jag kan få dig när du vill
En vind blåser skräp längs korridoren en sista gång
och du & jag håller andan och håller händer i språnget
Det är inte så långt hem

Än fanns det tusentals tårar kvar
Och de var dina att ge vem som helst
Äntligen
De är de dyrbaraste smycken du har
Så be aldrig om ursäkt igen
Äntligen
Passerar vi deras gränser

Minns du vår blodsed, våran lag
Vårt dumma korståg mot en lika korkad stad
Jag minns att som naglar mot glas
Men du bara skrattar åt mig, förminskar allt till ett skämt
Men jag ser på din ängsliga hållning, din jagade blick att det känns
Att det är långt hem
Snart finns det inga tårar kvar
De var våra att ge vem som helst
Äntligen
De är de dyrbaraste smycken vi har
Så be aldrig om ursäkt igen
Äntligen
Sätter du själv dina gränser

Den där pojken jag aldrig kände
Som gick på gator jag aldrig såg
Och änkte tankar jag aldrig tänkte
Under ett tunt och flygigt hår
Som alla känslor slog och sprängde
Hela vardagen full med hål
I en tid då inget hände
Ien stad som alltid sov
Men älskling, vi var alla en gång små
Ja, vi var alla en gång små
Ja,vi var alla en gång små 

Jag kastar stenar i mitt glashus
Jag kastar pil i min kuvös
Och så odlar jag min rädsla
Ja, jag sår ständigt nya frön
Och i mitt växthus är jag säker
Där växer avund klar och grön
Jag är livrädd för att leva
Och jag är dödsrädd för att dö
Men älskling, vi ska alla en gång dö
Ja, vi ska alla en gång dö
Ja, vi ska alla en gång dö

Vi ska alla en gång dö
Vi ska alla en gång dö
Vi ska alla en gång dö