.

tut sa båten så gick bryggan,
och där stod jag med gråten i näven
och väskan i halsen
och önskade att jag aldrig hunnit med...

Lämna ett avtryck

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0