Nu kommer han snart hem och jag har inte gjort något av det jag skulle gjort direkt efter att jag kommit hem efter jobbet. Men det är väl så det är när man avskyr allt vad hushållsarbete heter. Man försöker undvika det till varje pris.

Nej. Får väl ta tag i det nu. Är ju ändå bara att dammsuga hela lägenheten, diska upp lite extra, plocka undan disken från igår (och idag), lite annat småplock och ta en tvättid (för känner jag honom rätt vill han ha en tvättid så snart som möjligt).
Det gör jag väl på en timme? Eller två? Eller kanske tre...
Flyget landar ju inte förrän 17.50 (beräknat till kl. 18.00 just nu) på Sturup och det tar ju ett tag att ta sig ut därifrån och hem igen. Sen ska de säkert äta på vägen hem också.
Så... han lär inte vara hemma innan kl. 20.30. Så jag har gooott om tid ;p

Ska se till att diska undan lite så jag slipper stå med det imorgonkväll. Blir en aning drygt annars. För imorgon kommer Kimmy hem.
Hoppas han är utvilad, för det blir lite tradigt om han nu varit borta i 15 dagar och sen bara vill gå o lägga sig. Välkommen hem liksom.

Har snöat en massa nu i flera dagar och visst, det är jobbigt at behöva skotta fram bilen varje gång man ska använda den, men nö är mycket bättre än regn för det blir så grått och trist då. Nu är det åtminstone lite ljust.

Åh, just det. Ringde Micke på Academedia innan idag och frågade om det fanns möjlighet till förlängning på praktiken, i och med att det inte händer så mycket på Englandsfronten för tillfället. Lät lovande faktiskt. Skulle återkomma på måndag så ordnade han det :) Trevligt.

Var ju som sagt på bio och såg Avatar igårkväll. Sara och Thin bjöd ner mig till Lund
för Sara tyckte att jag behövde ha lite roligt nu när jag varit lite nere och så.

Jag tyckte den var riktigt, riktigt bra och jag hade lätt kunnat se den igen :)
Dock har jag kommit fram till att James Cameron gillar att göra filmer med stress-sekvenser.
Inte alls roligt. Annars ruskigt bra. Otroligt bra effekter.
Tror den hade varit riktigt cool att se i 3D, men med tanke på att det kostar 200kr och närmsta 3D-bia är i Malmö och det nästan kostar 200kr tur och retur så känns det lite som att man får vänta tills dvd:n kommer ut.

Jag vill också ha en sån där flygande drakdinosaurthingy!

Fick sova över där för den slutade så pass sent att jag missade sista tåget hem.
Sov dock inte så bra. Bara tre timmar, och jag vaknade hela tiden.
Så idag är jag liiite trött. Höll på att somna på tåget hem, vilket är väldigt ovanligt för att vara mig.

Vad roligt det hade varit om det hade varit -10* och snöstorm när de landar i Malmö på torsdag. Från +40* till -10*. Big change. Kan dom ha. Gottegrisarna. Inte ett dugg avundsjuk är jag heller för +40* är lite väl extremt för min smak. +35*, fine, men över det och dessutom så fuktig värme, nej tack! Det ska tydligen inte vara så varmt där nere nu egentligen heller och ändå är det just det. Helt knas. Jorden mår inte bra. Utomlands är det varmare än vanligt och i Sverige är det kallare än vanligt. Galet. Fast man får ju 'njuta' av det så länge man har det, för vem vet när vi har en riktig vinter nästa gång...

Ruskigt. Bra.

Torsdag: lite halvskum dag på jobbet. Var inte riktigt mig själv. Inte så vanligt att det är så.
På eftermiddagen  var det hemkunskap för halva klassen som gällde, korvstroganoff med ris och vitkålssallad. Detta skull de sedan bjuda andra halvan av klassen (som var i verkstan) på. Jag stod och "hjälpte" två elever. Deras stroganoff blev väldigt lyckad. Måste bero på mitt oerhört duktiga ledarskap ;) Skämt åsido, det blev bra.

Senare under kvällen kom Sara inom ett par timmar. Vi käkade Sara's Nachos :) Riktigt gott, fattades bara guacamole, men det tar vi nästa gång istället. Kollade ett spännande avsnitt av CSI Miami som påminde väldigt starkt om The Hangover ett tag.

Fredag: Hängde med Natur & Miljö ut till Vedema för pulkaåkning istället för att vara i cafeterian som jag brukar på fredagar. Dock vågade jag inte åka något, feg som jag är. Backarna där är värre än de på Breidablick. För övrigt var vi på samma ställe där vi hade vår "lära-känna-dag" eller vad det var, i början av gymnasiet (9/9, buss 9, klockan 9, glömmer det nog aldrig). Snacka om flashback! Svinigt kallt var där också. Mina stackars tår blev till isbitar, vinterfodrade skor till trots. Annars var det underhållande för P & P tävlade med varandra en massa, haha. Övriga lullade runt i skogen och skötte sitt.

Efter jobbet mötte jag upp min moster som jag inte träffat på 2½ år. Blir lätt så när man bor en bit ifrån varandra. Det blev lunch på Wokhouse. På hemvägen köpte vi med oss fika från Bjärnors (chokladwienerbröd och semla). Katterna accepterade moster direkt, vilket jag inte var beredd på eftersom de brukar vara lite blyga inför nya människor. Det var väldigt positivt. Snackade om allt mellan himmel och jord och vid 6-tiden gick hon till tåget. Hoppas det inte blir lika länge tills nästa gång.

Senare blev jag hembjuden till Sara och Dennie, så det blev en liten roadtrip till B-löv. Massa fredagsmys. Sara och jag flumma oss framför kameran, haha. Sen hittade Sara de två senaste USA-avsnitten av DH så hon ville kolla dem. Efter det blev det AP2. De första filmerna är mycket bättre, efter 3:an gick det bara utför. På vägen hem släppte jag av Thomas och Martin vid Q-bar.

Lördag: Drygat runt här hemma. Skulle egentligen dammsugat, men ni känner väl mig? Får ta det imorgon istället. Ikväll blir det som sagt bio :)

Jag tänkte skriva ett litet inlägg om vad som hänt de senaste dagarna,
men jag ska köra en runda till B-löv så vi får se om det blir något senare.

Ville bara säga att Kimmy ringde precis, eller ja, nu är det ju en stund sen.
Vi pratade dock mycket längre nu (klockan var typ 22 eller nåt där btw), hela 14 minuter.

Jag tycker det är lite jobbigt och jag fattar inte varför egentligen.
Varför kan inte tårarna hålla sig borta?
Visst, han är ett x antal tiotusentals (om inte mycket mer än så) mil hemifrån,
men han kommer hem om en vecka.

Jag fattar inte vad som är problemet?
Kanske kan det vara att jag saknar honom mer än jag vill erkänna
och att höra hans röst bara förvärrar saken?
Kan det vara att det just är en vecka till och sen är han hemma?
Eller beror det helt enkelt på något helt annat?
Något som inte alls har med hela den här situationen att göra?


(Hur fan ska jag klara av att åka till London?
Fast sen å andra sidan så var Budapest inga som helst problem.
Jag tror inte ens jag ringde hem.
Av någon anledning var dock fjällresorna jobbigare.
Kanske berodde på att det var i Sverige. Så nära, men ändå så långt bort.)


En kollega till mig tyckte jag var lite under isen idag och ja, det är faktiskt lite sant.
Jag är inte riktigt mig själv idag. Jag vet inte vad det är, men något är det.

Uppdaterade inget igår eftersom jag direkt efter en relativt lugn dag på jobbet
(det är aldrig helt lugnt, här händer det alltid något)
skulle en runda inom Coop och sedan hem och städa undan lite,
gå ut med sopor och diska upp.

Sen kom Sara och Dennie och hälsade på :)
Snackade en massa skit, som vanligt, beställde hem mat och kollade film.
Så jag hade fullt upp kan man säga.

---

Som jag ser fram emot när det är (om det blir) min tur...

Det var ju hemskt vad dagarna bara segar förbi, trots att jag är sysselsatt om dagarna.
Det går visserligen snabbare när jag är där, men ändå.

Jag har ännu inte hört nåt om London, för det ska matchas och donas och de flesta som är ute efter någon nu är ute efter någon just nu, eller allra helst förra veckan. Jag kan inte inte åka så tidigt, av olika anledningar. Sen vill jag helst inte ha hand om något barn som är under 2 år av den enkla anledningen att jag inte har någon större erfarenhet, om än alls, av så pass små barn. Jag känner mig heller inte helt redo för den sortens ansvar. Kan låta löjligt, men så är det. Så ja. Det tar sin tid. Var sak har sin tid, som det så fint heter.

Imorgon är det en vecka sen svärfamiljen drog till Thailand.
Hoppas det regnar på dem, minst tre gånger om dagen. Det får gärna åska lite också.
Fast enligt worldweather.org ska det ha kommit 'thundershowers' ända sedan dagen innan de åkte, och det är 'thundershowers' minst tre dagar framåt.
Fast det är ju så, det regnar och sen är det över lika snabbt igen,
oavsett så kan de gott ha det, jävla gottegrisar!
*hade ni vetat allt så hade ni också förstått min bitterhet*

Månsson har inte heller haft mobilen påslagen sen i torsdags.
Jävla lönt att ens ha den med sig då.
Inte för att jag vill ringa honom och så att säga "störa semestern", utan för det kan hända vad som helst här hemma, en olycka eller vad fan som helst och då är det ju i alla fall bra att ha kollat den med i alla fall någon dags mellanrum kan man ju tycka.
Jävla konstigt är det för när vi var i Santa Ponsa så kollade han luren varenda dag.
Men nej, det är ju inte lika viktigt nu tydligen! *jag tycker sånt är viktigt*
Och nej, jag har inte messat eller ringt varje dag. Jag är väl inte needy heller?! Men jag har inte fått leveransrapporten sen jag messade i förra veckan, därför vet jag. Och det stör mig.

Ja, jag vet. Jag är tjatig. Men det får ni helt enkelt leva med.

Jag var faktiskt och handlade idag. Med bil. Helt själv. För första gången.
Ja. Jag vet, det är lite illa, för jag har ändå haft körkortet ett tag, men det blir liksom alltid Kimmy. Av olika anledningar.

Blev Coop efter jobbet, där brukar inte var så mycket folk där som på Maxi. Helt galet ibland.
Nu har jag handlat hem mat för ett par dagar, dock får jag nog handla igen i veckan för kom på att jag glömt lite. Jaja, sånt som händer när man har noll koll på vart allt finns, haha. n00b.

Fick använda tutan för första gången när jag skulle köra hem igen. En j*la gubbe satt och snackade i sin j*la mobiltelefon under tiden som han halvkörde längs med parkeringarna. Jag tyckte det såg ut som om han skulle svänga in mot en parkeringsplats eftersom han började svänga av, men nejdå, han sniglar sig fram och sen stannar han mitt i så jag får köra ut bland parkeringarna. Jävla idiotjävel, snacka inte i telefon när du sitter i en bil om du inte kan hantera läget. Idiotgubbe! *ursäkta*

Då började "jobbet" idag igen.
Var riktigt trött i morse, för jag har ju vänt på dygnet nu de senaste veckorna.
Tur att vi började en halvtimme senare och att jag dessutom hade bilen, så jag slapp gå och tjänade in typ 20-25 minuter.

Började dagen med en personalkonferens i aulan. Gick igenom nytillskott bland personalen. Jag blev bland annat presenterad. Det gillade jag inte riktigt. Jag trivs inte alls med att vara i centrum så här. Inte på detta sättet. Men jag förstår ju varför rektor gjorde det och det är bra att övrig personal som inte har haft med mig att göra tidigare vet vem jag är och hur jag ser ut. Men jag tyckte inte om det mer för det.

Senare satt vi i våra arbetslag och gck igenom kursplan och material som vi gått igenom lite på konferensen och sådär. Fick emellanåt samma känsla som på vissa av psykologilektionerna på FLU. En sådan där mysig trött känsla, sån där känsla att slappnar jag av helt nu somnar jag. Beror inte alls på själva ämnet utan på en kombination av trötthet och att man suttit och lyssnat större delen av dagen.

Annars är det skönt att komma in i rutinen igen. Som jag nämnt tidigare så flyter allt bara ihop när man inte har något att göra om dagarna. Dessutom går tiden lite snabbare om man är sysselsatt :)

Oerhört oproduktiv dag det här.
Satt och snackade med Sara i nästan 3 timmar medan hon var på lite klädjakt i Lödde.
Kan man inte vara där irp (=in real person för er som om möjligt inte räknade ut det ;p)
så får man ju finnas där itp (=in the phone ;p) istället.

Funderar på att köpa en liten, söt plattång från OBH Nordica av Thin,
för jag behöver det för att min frisyr ska komma till sin rätt.
Man ser inte mina flikar annars :(

Skulle kunnat diska, men jag pallar fan inte. Det är så enormt tradigt.
Men jag får nog ta och göra det ändå idag, för imorgon börjar "jobbet" igen och då pallar jag inte komma hem till skiten. Det ska faktiskt bli lite skönt att börja igen så att man kommer in i rutinen igen. Som det är nu flyter allting bara ihop. Har nästan ingen koll på vilken veckodag det är och sen bara flyger dagarna förbi och man har inte gjort ett skit.
Nej, inte bra.

Nej, nu får jag se till att göra något produktivt.

Åkte ut till Landet och hälsade på mina parenteser ikväll.
Fick lite middag och så, ryggbiff med potatisgratäng och egengjord bearnaisesås.
Riktigt gott.

Pappa ville jag skulle stanna över natten och äta frukost med dem och så,
att det skulle varit mysigt,
förmodligen för att han inte vill att jag ska vara ensam hemma
och antagligen för att det var så länge sen jag faktiskt sov där.
Det var trevligt i alla fall och skönt att bara inte sitta hemma ensam och uggla.

Nej. Alltså, nu får jag nog ta o lägga mig.
Vad är detta med att vara uppe hela natten?
Inte bra. Snart börjar jag ju "jobba" igen.

Gå och lägg dig!
Okej. Over and out.

Jag vet. Den är typ en vecka sen. Men. Bättre sent aldrig, som jag brukar säga.

Jag hade faktiskt tänkt göra detta på nyårsafton, men annat kom emellan.
Dessutom, som jag nämnt innan, det är nytt år och det har bara gått 8 dagar, så jag kan fortfarande säga "nyår". Såg också att flera hade gjort en så kallad decennium/årtiondeskrönika. Vilket jag också hade tänkt göra.

Vi gick inte bara in i ett nytt år på nyårsafton. Vi gick också in i ett nytt decennium. Årtionde. Vi lämnade 00-talet bakom oss och trädde in i 10-talet. A new era has begun. För att låta lite klyschig så där.

Mycket kan hända under en 10-årsperiod:
År 2000 blev jag 13 år. Tonåring. Jag kommer ihåg att jag var himla stolt över det. Att bli tonåring när det var nytt millennium och allt. Tänk, vilken grej. Waow liksom. Det var det inte många som kunde skryta med direkt (bara alla födda 1987, men ändå ;p).
Pappa och jag började också det nya millenniet med att flytta ifrån Hästveda. Mitt självförtroende var väl inte direkt på topp vid den tiden. På grund av mycket förståeliga anledningar, men inget jag tänker dra upp här. De som vet, de vet. Jag började också högstadiet. Stort, stort. Vilken frihet. Inga rastvakter och vi fick gå till Evas på rasterna. Vi fick lämna skolgården. Det var annat än de små sexorna fick göra. Hah.
2001. Det var mycket som var jobbigt under det här året. Men säg vilken fjortonåring som inte har det jobbigt.
2002 började jag sista året på högstadiet. Sedan väntade friheten. Vilket egentligen innebar tre års ytterligare skola. För även om det är frivilligt så är det nästan obligatoriskt för att klara sig i arbetslivet (även om det finns undantag som klarat sig hur bra som helst utan någon som helst gymnasieutbildning). Det var ganska mycket som hände under det här året. Pappa träffade B :)
2003 slutade jag grundskolan och gick vidare mot gymnasiet. Oh, vad vuxen man kände sig. Suckade över alla nior som lyckats slinka in på GymnasieBjörket. Gymnasiet, Barn- och fritid. Så här i efterhand tre ganska bra och roliga år. Man vet inte vad man har förrän man inte har det längre. Träffade Sara första gången. Ack så lite vi visste om att det skulle bli en vänskap som bestått under alla dessa år som förflutit sedan dess (Oj, vad gammaldags jag lät där), genom sorg och bråk, glädje och kärlek.
2004. Idag brukar jag ibland säga att detta är ett av de åren jag längtar tillbaka mest till emellanåt. Om jag liksom hade fått välja vilken ålder jag skulle stannat i så skulle det nog blivit 17. Varför? Förmodligen en massa anledningar till varför det är så. 17 år det där året precis innan man blivit 18 och myndig. Nästan vuxen, men har fortfarande inte de krav och ansvar som när man blir 18. Jag träffade också Kimmy.
2005 började jag mitt sista år på gymnasiet. Ännu en gång kändes friheten nära. Nu ville man mest bara få skolan över så att man kunde börja jobba, tjäna pengar och få flytta hemifrån. Kimmy och jag förlovade oss. Flyttade ut på landet till hus och man kände riktigt hur långt ifrån civilisationen man var ;p
2006 tog jag studenten. Något av det roligaste jag någonsin varit med om och ingenting jag hade tvekat en sekund för att få uppleva igen. Jag sökte till skrivarlinjen på Fridhems fhsk, kom dock inte in. Jag fick mittt första riktiga jobb, som elevassistent på Waldorfskola. Flyttade också hemifrån och blev sambo.  
2007 tog jag körkortet. Ytterligare frihet. Blev uppsagd från jobbet pga 'bristande utbildning', dvs de fick inte mer pengar från kommunen och om de skulle betala själva ville de ha en specialpedagog. Därför bestämde jag mig för att läsa vidare, FLU (Fritidsledarutbildning). Träffade ett underbart gäng nya människor. Fick ett semestervik. på förskola fram tills skolan började. Fattade ett ganska stort beslut.
2008 var året då jag stod på ett par skidor för första gången. Jag vandrade en hel vecka i jämtländska fjällvärlden med hela mitt liv (för den veckan ;p) på ryggen. Jag lärde mig att jag ibland måste ge upp för att kunna klara något som jag inte längre orka bry mig om, sorgligt men sant. Skaffade mina kattflickor, som är som mina riktiga bebisar emellanåt (crazy catlady-varning ;p)
2009 påbörjade jag mitt sista år på FLU. Åkte till Budapest, ett ställe som jag nog aldrig åkt till annar men som jag är riktigt glad över att jag gjort. Jag tog examen från FLU och blev officiellt fritidsledare. Jag kom fram till att jag kommit längre än jag någon sin trott att jag skulle göra, men fortfarande inte så långt som jag borde gjort. Fick jobb och slutade, som personlig assistent. Fick veta något riktigt roligt, twice. Bestämde mig för att testa mina egna vingar och sökte som au-pair i England. Firade 5 år med Kimmy.

Och ja. Nu står vi här. 10-talet. Vid den här tiden om 10 år är jag 32 (och ska bli 33).
Vad som har hänt då, under de 10 år som förflutit, har jag ingen aning om, utan jag kan mest bara spekulera. Fast i och för sig finns det nog ingen som kan det. Förhoppningsvis lever jag ett bra, lyckligt liv och har hälsan. Kanske har jag barn, kanske inte.
Kanske är jag framgångsrik, kanske inte.
Kanske bor jag kvar i stan, kanske har jag flyttat ut till landet, eller in i skogen.
Det är ingen som vet. Och det är lite det som är charmen med livet.
Ingen vet vad som kommer att hända.
Kanske är det redan bestämt sedan urminnes tider. Kanske bestämmer vi själva?

Nu står kycklingen i ugnen, tänkte ha ugnstekt hel kyckling med ris och sås idag.
Kanske jag slänger lite champinjoner eller något också. Och kokar några morötter. Vi får se.
Lär bli kyckling över tills imorgon också för jag trycker inte i mig en hel själv. Men det gör inget :)

Kimmy ringde innan. De hade väl flugit i ungefär en timme eller nåt när de fick vända tillbaka. Trevligt. Han ringde nog vid 5 i 12. Då var klockan 18 eller nåt där nere. Han skulle inte ringa mer sen sa han för det kostade 18 kr bara att koppla upp samtalet. Sen kostar det 18kr till efter 20 minuter. Vi pratade i kanske 5 minuter, så vi hade gott kunnat prata lite till, men nej. Sen tror jag bara han ringde för att Eddie ville veta vad klockan var i Sverige. Då kunde han ha messat i stället kan man tycka. Det kostar bara 2 kr.

Ja. Jag vet. Jag tjatar. Men det får ni helt enkelt stå ut med.

Kimmy messade imorse vid kvart över 7. De var framme, efter 4 timmars försening.
Försenat först innan de kunde boarda pga oväder och sen fick de vända för det fanns inget vatten på toaletterna. Höjden av otur?

Bra. Då vet jag att de kommit fram helskinnade. Jag blir alltid lite nervös när folk ska flyga.
Vad som helst kan ju hända, trots att flyg är det säkraste sättet du kan resa på. Dock är jag inte ett dugg nervös när jag själv ska flyga. Jag tycker lyften är så satans mysiga. Gillar landningen desto mindre though. Det gör ont =/


btw så har det snöat lite av och till sen i förrgårkväll. Börjar bli en hel del snö nu igen.

Alltså. Inte för att låta needy eller så, men... det känns lite tomt här hemma. En liten aning.
Jag vet inte. Det kanske beror på att jag faktiskt inte har varit ensam hemma så här pass länge (mer än ett dygn) sen Kimmy och jag flyttade ihop och det är, få se nu... *räknar* 3 år och... snart 3 månader sen.

Ja. Det är lite illa. Och innan dess har jag varit ensam hemma mycket längre än så. Sommaren 2005 bodde jag i princip helt ensam på Götagatan hela sommaren medan P&B bodde ute i Attarp.

Jag vet inte alls varför jag känner så här. Jag vet inte heller varför jag inte kunde hålla tårarna tillbaka när vi sa hejdå i förmiddags. De bara kom liksom. Men jag menar, han ska vara borta i 2 veckor, sen är han hemma igen. Och om jag nu blev så här känslig över detta, hur blir det då när jag åker till England?

Jag har blivit otroligt känslig den senaste tiden. Jag kan gråta till filmer och serier och TV-program och småsaker och jag vet inte vad. Sånt gjorde jag aaldrig innan. Andra gången jag såg Pearl Harbor fick jag kämpa för att få fram en enda tår i slutet. Nu kan jag komma på mig själv med att gråta till program som Extreme Home Makeover. Extreme Home Makeover?! Kom igen! Något är fel. Mycket, mycket fel.

Var precis inne på Malmös hemsida, deras flyg är beräknat att lyfta två timmar senare än beräknat (och det skulle lyfta 15.15).
Skojigt värre... eller kanske inte...
Kimmy trodde på allvar att jag var skadeglad. Njaej, inte precis. Det är aldrig roligt att vara fast på en flygplats längre än förväntat. Där är så förbannat tradigt. Och dyrt.

Dock kommer jag ihåg när K & E åkte dit för typ 3 år sedan, tillsammans med C med familj.
Då fick de nog inte lyfta förrän 2 dagar senare för det var massa strul med planet.
Skoj, sånt där.'


Update 15.29: Nu verkar de ha kommit iväg. Utan väntan.