Det fina vädret vi har haft den senaste veckan är som bortblåst. 

Tråkigt.

Jag vill ha sol, värme och grönska nu.

I tisdags var jag ute och gick en av de märkta slingorna vi har i "byn". Vi har tre olika och jag chansade på en.

Den var fin och mysig att gå. Dock inte helt idealisk med barnvagn. 

Ett parti ungefär 2/3 in på rundan var väldigt stenigt och fullt med rötter och stubbar på en väldigt smal stig. Finalen på denna etapp var två broar över Hörjaån. Det var precis att vagnen gick att rulla över (väldigt smalt) och upp och ner fick man stegra vagnen lite för det var för smalt. Den här slingan var 2,4 km tror jag, så ingen långrunda precis.

Ska testa de andra två också en annan dag.

Sen efter att Elvis och jag hade hämtat Alexia på dagis så var vi ute 1,5 timme och lekte i sandlådan. 

Igår var det föräldragrupp igen. Alexia var med.

Vi var bara fyra igår också, men en ny mamma (fast som jag visste vem var då våra stora barn går på samma avd.)

Idag blir det fotografering till Norra Skåne 

Veckorna går så otroligt fort.

Solen skiner, det är frost på marken, men solen skiner och det är huvudsaken.

Hade tänkt ta en tur till Ballingslöv idag för att träffa Sara och Maja, men Kimmy behövde bilen så jag kommer ingenstans.

Ibland väldigt enerverande att faktiskt ha en bil stående hemma, men inte kunna använda den pga att den är för liten (jag har en Ford Ka, inte den mest ultimata familjebilen om man säger så).

Jag måste fixa ny bil snart!

Jag tycker Kimmys Focus är väldigt skön att köra, så det lutar mest åt en sån. 

Allra helst hade jag velat ha en Kuga, men de är alldeles för dyra.

Rätt roligt då jag hellre kör små bilar, men med två barn och lika många bilbarnstolar samt barnvagn så är det en ekvation som inte går ihop.

Annars är väl helgen relativt oplanerad. 

Kimmy ska till Höör och hjälpa Andreas och Caroline i deras nya hus 😊

Så, ensam med barnen hela dagen. Som vilken annan torsdag som helst (fast det är lördag).

Återigen bilproblem så kommer ingenvart heller om jag hade velat.

Eventuellt blir det grillat med Sara och Dennie på söndag, beroende på väder.

Har varit sugen på grillspett och "hajkbomb" hur länge som helst.

Både från rygg till mage och tvärtom.

Det har väl varit på g ett tag.

På ett sätt skönt att det är gjort för nu vet vi att han kan så vi inte råkar ut för några olyckor.

Alexia var också tidig med detta, 

fast Elvis slog henne med 12 dagar 

och då tog han båda hållen samtidigt (dagarna efter varandra).

Alexia väntade 1,5 vecka emellan.

Jag var egentligen beredd på att de inte skulle vara så lika där, 

så som det ibland kan skilja syskon emellan.

Alexia kom ju 6 dagar tidigt, Elvis 14 dagar sent.

Återstår att se. 

Alexia började ta sig fram genom att åla när hon blev 5 månader.

Och kröp när hon var 6 månader.

Satt ordentligt, på rumpan, såg jag inte henne göra förrän hon var över 7 månader,

hon kröp mycket hellre, men när hon väl satt, satt hon på knäna.

Sen började hon resa sig och gå utefter möbler när hon var 7-7,5 månad.

Gick gjorde hon utan något stöd och längre sträckor än ett par meter 7 månader senare,

så det dröjde lite där.

Jaja. Det ska bli spännande att se :)

men just den 5 mars var det hela 3 år sen vi fick se Alexia för första gången. 

På en bildskärm då alltså.

Det första (hade haft ett vul i v. 7, men då fick jag inte se något) ultraljudet (av typ 3 på mindre än 1,5 vecka pga gallan).

Vilken otrolig känsla det var.

Jag hade inte riktigt börjat känna några rörelser vid den tiden så det var underbart att se att det faktiskt fanns någon som rörde sig där inne.

Och framför allt, att få veta att allt såg bra ut.

Vi ville inte veta könet så vi kollade aldrig upp det.

Såhär i efterhand så vet jag att det syntes ganska tydligt att det inte var en pojke som låg där inne, haha.