5 mars

är det inte idag, 
men just den 5 mars var det hela 3 år sen vi fick se Alexia för första gången. 
På en bildskärm då alltså.
Det första (hade haft ett vul i v. 7, men då fick jag inte se något) ultraljudet (av typ 3 på mindre än 1,5 vecka pga gallan).

Vilken otrolig känsla det var.
Jag hade inte riktigt börjat känna några rörelser vid den tiden så det var underbart att se att det faktiskt fanns någon som rörde sig där inne.
Och framför allt, att få veta att allt såg bra ut.

Vi ville inte veta könet så vi kollade aldrig upp det.
Såhär i efterhand så vet jag att det syntes ganska tydligt att det inte var en pojke som låg där inne, haha.



Lämna ett avtryck

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0